Brevbärare för en dag

Barnpatrullen går en trappa ner på Postmuseum i Gamla stan och hittar Lilla Posten. Här finns en postbil, ett postkontor från 1920 och en talande brevlåda.

– Hallå där, jag vill ha brev, massor av brev, stoppa mig full! ropar brevlådan varje gång Walid stoppar in fler brev och vykort i brevlådan. Walid är förtjust och öppnar den talande brevlådan gång på gång.

Det är första gången han är på Postmuseum.
Dagen till ära är han här som barnpatrull tillsammans med storasyster Yasmin och hennes kompis Kajsa.

– Lyssna Yasmin, den kan prata! ropar
han. Till slut blir brevlådan så full att den
inte kan prata mer. Då springer Walid till
postbilen istället. Man kan sitta bakom ratten
och köra eller krypa in i bilen bakifrån och stänga ett par små dörrar bakom sig.

Det gör Walid, och efter ett tag börjar det
prassla där inne. Han kunde inte låta bli
att öppna ett av de många postpaket som
personalen omsorgsfullt slagit in…

Yasmin och Kajsa har varit här med skolan
och springer direkt in till postkontoret
i 1920-talsstil. De stämplar blanketter för
brinnande livet, sen turas de om att vara
kund på utsidan av den lilla luckan.

På hyllorna i postkontoret ligger brev
som väntar på att bli utdelade. Alla brev
som ska till Stockholm kan man lägga i
postsäckar och ta med sig till de vindlande
gränderna en bit bort. Här finns dörrar med
fantasifulla brevlådor som ger ledtrådar om
vem som bor var. Bagare Bo Bengtsson
har en vit bagarhatt på sin dörr, seglare
Knut Knutson en knop.

I verkstaden får barnpatrullen lära sig att få
nytt papper att se gammalt ut. De doppar
papper i en sörja av jord, vatten, te och
kaffe. Det ser rätt smutsigt ut, men när
pappren får torka ser de ut som fina gamla
ark. Det tar några timmar att torka, men
personalen på Lilla Posten är så snälla att
de skickar hem pappret till alla barn som
varit här och jobbat. Yasmin och Kajsa
får säga sina adresser. Sen sätter de sig
och skriver varsitt vykort, när de ändå är i
farten. Båda vill skriva till farmor.
– Det gjorde jag förra gången jag var här
också, säger Kajsa. Jag ska skriva att det
är kul här.

Text: Ulrika Palmkrantz
Foto: Lisa Björner

Publicerad i nr 9 2007