När drömmen blir teater

Berätta din dröm så blir den teater. Så går
det till när Turteatern ger ”Dröm så spelar
vi”. Barnpatrullen har testat en annorlunda
scenupplevelse.

Turteatern i Kärrtorp, lördag eftermiddag.
På scen står fyra skådespelare. En musiker
sitter bakom ett piano.

Ett fyrtiotal barn och föräldrar har bänkat
sig i salongen, Barnpatrullen längst fram;
Åke och Ruben, 9 år och Kajsa, 6 år. De
har alla varit på teater förut, men aldrig sett
en sådan här föreställning. En drömimprovisation,
skådespelare som gör teater av
publikens drömmar.
– Är det någon som har drömt något
spännande någon gång? frågar Carina, en
av skådespelarna.

Barnpatrullens medlemmar vill nog gärna
berätta men det är lite läskigt när alla hör
på. En flicka som heter Mimmi räcker upp
handen.
– När jag var sex år drömde jag att jag
var och badade med min kompis. Då blev
hennes pappa förvandlad till ett monster,
berättar hon.
– Blev du rädd? frågar Carina.
– Ja, jag blev jätterädd! skrattar Mimmi.
Carina ställer fler frågor. Hon vill veta
precis hur Mimmi har drömt. Och när
Mimmi har berättat allt får skådespelarna
sina roller. En ska vara Mimmi, en ska vara
hennes kompis, en ska vara kompisens
pappa och en ska vara monstret.
– Tio, nio, åtta, sju…

Publiken räknar ner medan skådespelarna springer in bakom kulisserna.
– Tre, två, ett, noll!
Nu kommer Carina fram igen, fast nu är
hon Mimmi som går på en strand. Det är
kallt i vattnet och hon vill inte bada. Inte
hennes kompis heller. Kompisens pappa
bär basker och käpp.
– Så där ser han inte ut, fnissar den
riktiga Mimmi, flickan i publiken.

Men spelet går vidare och så kommer
förvandlingen. Pappan går iväg och kommer
tillbaka som monster, med riddarhjälm
på huvudet, invirad i ett rep, en stålhandske
på handen och ena armen i en rock.
– Argh! ropar monstret och drömmens
Mimmi skriker av fasa.
– Och så vaknade jag! säger Carina och
blir skådespelare igen.
Mimmi tycker inte att monstret i drömmen
var lika fult som det på scenen så
skådespelarna gör om alltihop och när
monstret kommer in igen ser han lite annorlunda
ut och säger:
– Vad jag känner mig fin idag!

Publiken skrattar, för det är inte särskilt
läskigt. Och mera skratt blir det. Som i en
annan dröm, när skådespelarna åker bil
och en pojke blir åksjuk och i en tredje
dröm när en mamma blir så rasande att
hon skakar. Vi får se björnar i en djurpark
och en familj äta middag. Publiken kommer
igång och allt fler vill berätta. Men Barnpatrullens
medlemmar står fortfarande över
och med ens är föreställningen slut.
– Men det gör inget, säger Kajsa. Det var
kul ändå.

Åke och Ruben håller med.

Text: Jesper Harrie
Foto: Magdalena Lindholm

Publicerad i nr 3 2007