Grönan för de små

Nära hälften av Gröna Lunds besökare är
barnfamiljer. Vad kan man då göra om man
är för liten för sån´t som berg- och dalbanan
och Fritt fall? Barnpatrullen har testat.

Gröna Lund har just öppnat för dagen när
Barnpatrullen dyker upp. Det är inte så
många besökare ännu. Skönt att slippa
köa vid attraktionerna, särskilt när man
är lite yngre. Dagens Barnpatrull består
av systrarna Da Luz: Alva, sex år, Azalea,
fyra, och Aïda, två. De springer genast
fram till Cirkuskarusellen innanför entrén.
Dagens första åk är givet. Aïda väljer att
sitta upp på en brun häst och får hjälp av
mamma Johanna att hålla sig kvar. Hon tar
en extra åktur medan storasystrarna nöjer
sig med en.
- Det var kul! försäkrar alla.

Av säkerhetsskäl måste man vara över en viss längd för att få åka vissa attraktioner.
Ingen i Barnpatrullen är över 1,40 som
är den högsta gränsen. Men Alva, Azalea
och Aïda verkar inte sörja att de går miste
om Extreme och Katapulten – det är lite
för läskigt ändå. Däremot är Alva sugen på
Pop-expressen, en annan attraktion för de
över 1,40.
- Det är så fina färger, säger Alva och tittar
länge på de blinkande cylindrarna som
far runt till dånande popmusik.

En av Gröna Lunds senaste attraktioner
är Pettson och Findus värld. Här kan
man gå runt i Gubben Pettsons hus och
undersöka hans finurliga uppfinningar,
träffa murklorna och spela Pettson-spel.
Barnpatrullen stannar länge i den roliga
och rogivande miljön – det här är kul vare
sig man är två eller sex år. Överhuvudtaget
har Gröna Lund en hel del att erbjuda de yngsta. Attraktioner som Lilla vikingen och
Lilla fritt fall är snällare varianter av originalen.
Barnpatrullen ger dem högsta betyg.
Veteranbilarna, en verklig klassiker på
nöjesfältet, fungerar utmärkt. Barnpatrullen
åker flera gånger på raken och särskilt
roligt har Azalea. När man är fyra har man
nog fortfarande en känsla av att man styr
bilen själv. I kärlekstunneln finns det något
för alla att upptäcka. Alva och Azalea gillar
kärleksbageriet bäst och Aïda tycker det är
spännande bara att åka båt.

När systrarnas pappa Patrick ansluter vill
Alva göra något nytt. Vilda musen känns för läskig men radiobilarna verkar kul. Nu
när Alva blivit 1,22 lång har hon precis
kommit över gränsen för att få prova dem.
Patrick hjälper till att ratta när trängseln blir
för stor. Alva är helnöjd efteråt. Fast när
familjen hittar barnvarianten av radiobilarna
tycker hon att det var ännu bättre.

På ett par timmar hinner Barnpatrullen
testa ett tiotal attraktioner. Sedan är det
dags för kisspaus och mat. Orken kan tryta
snabbt när intrycken är många. Men familjen
Da Luz är inte redo att gå hem ännu.
Det finns mycket kvar att upptäcka…

Jesper Harrie

Publicerad i nr 6 2006