Äntligen sand mellan tårna

Semestern hägrar om några veckor, men sommaren är redan här. Och det går att få riktig sommarkänsla på bara två lediga dagar. Jag tog med mig familjen till Sandhamn över helgen.

Mitt i veckan undrar vi hur vi ska orka ta oss iväg över helgen. Jobbdagar, vabbdagar och födelsedagar avlöser varandra i en strid ström. På två veckor har Helga fyllt sex år, Dante tre och Peter trettiosju.
Är det verkligen klokt att gå upp tidigt ytterligare en lördag? Borde vi inte stanna hemma och tvätta, städa och sätta ungarna framför en video? Nej! Vi tar skärgårdsbåten!

Jag har bokat en natt på det nystartade vandrarhemmet i Sandhamn som drivs av Stefan Ekström och Cecilia Wingård. Dessutom har jag kollat upp att de har baby watch så att vi kan smyga iväg till värdshuset när barnen somnat. Kanske enstund på tu man hand? Jag väljer att boka bord till en familjemiddag klockan sex. Vill inte riskera att bli utan mat för att barnen inte somnar. Man är väl rutinerad.

Båtresan till Sandhamn går fort och det är redan lunchdags när vi kommer ut. Det blir fisklunch på värdshuset, och sedan hoppar barnen upp och ner för att få bada. Mot stranden!

Det finns en sandstrand på andra sidan ön, i Troville. Men alla verkar oroa sig för hur vi ska orka gå dit.
– Det är ganska långt, varnar Cecilia på vandrarhemmet.

Vi är övertygade om att vi ger oss ut på världens strapats, men det tar bara en halvtimme för Dante, tre år, att själv promenera grusvägen fram genom den varmt doftande tallskogen.

Och det är så värt det! Vattenglitter mellan träden, och så öppnar sig en fantastisk sandstrand. Är vi i Falsterbo eller tre timmar från T-centralen? Finkornig sand,ljusgul vass och mjuka klippor. I flera timmar sitter vi på stranden medan barnen fyller våra händer med musselskal och strandfynd. Solen värmer och Helga ökar till femton fräknar på näsan. Flera timmar utan ett enda nej.

På hemvägen blir det latte och mellanmål på värdshuset. Senare i sommar öppnar café Strindbergsgården på baby watch-avstånd från både vandrarhemmet och värdshuset. Då blir det mellanmål där istället.

Vid femtiden kommer vi hem till Stefan och Cecilia på vandrarhemmet. Gammelgården är ett av STF:s minsta vandrarhem med bara sexton bäddar. Total familjekänsla.

Stefan och Cecilias son Teodor, 3 år, blir snabbt kompis med vår egen Dante. Dante inventerar Teodors leksaksförråd medan Helga och Peter spelar Domino.
Vi är rejält trötta efter en hel dag i solen. Plötsligt känns det helt ogörligt att ge sig iväg till middagen på värdshuset, en promenad på bara 30 meter. Det krävs ändå ett visst mått av representativitet för att äta på en restaurang med vita dukar. Teodors spagetti blir högintressant. Dante bestämmer sig snabbt.
– Jag vill ha spagetti!

Jag och min man ser på varandra. Vi skulle ju äta lyxmiddag? Men det är uppenbart att spagetti är det bästa valet. Det slår oss att vi borde ha tänkt på att ta med krismat, tepåsar, mjölk och annat livsnödvändigt. Vi bor ju ändå på ett vandrarhem.
Vilken tur att det inte är vilket vandrarhem som helst.

Cecilia ordnar spagetti med ketchup till Dante och Helga medan Peter och jag avbokar bordet och istället tar hem lyxig värdshusbiff i låda. Det känns mer och mer som att vi hälsar på hemma hos ett par goda vänner.

När barnen somnat testar vi babywatchen som har både bild och ljud. Med full koll på våra två sovande älsklingar en trappa upp dricker vi te (ja, det fick vi också ta) och umgås med de andra gästerna. Låg romantikfaktor men hög mysfaktor.

Söndagen går i samma lugna lunk. Vi köper med oss fika och lunchar på en klippa innan båten går hem igen vid halv två. Trötta men ändå utvilade återvänder vi till Stockholm. Barnen tycker att det är skönt att komma hem, även om Dante blir lite besviken över att vi inte stannar på Gröna Lund på vägen. Helga tycker att det bästa med helgen var att vi fick se en helikopter starta och lyfta från plattan bredvid värdshuset. Olika fokus, men alla är nöjda.

En övernattning på ett nytt ställe är lagom för vår lilla familj.

Text: Emilia Emtell
Foto: Lisa Björner

Publicerad i nr 6 2007