Kanonkul(or) på Vasa

Alltfler mor- och farföräldrar vill göra kul
saker ihop med barnbarnen. Det har Vasamuseet
tagit fasta på. ”Grannies-visningarna”
går hem hos båda generationerna.

–Vasaskeppet sjönk efter bara några minuters färd. Och kungen var och krigade i Preussen. Hur skulle de berätta för honom att skeppet sjunkit, tror ni? Det fanns ju ingen telefon på den här tiden.

Museipedagogen Maria Dalhed tittar på de åtta barnen som är med på granniesvisningen. (Grannies är en förkortning av engelskans grandparents.) De funderar en stund innan någon kommer på att kungen
kanske fick ett brev.
– Ja visst! De skickade ett brev. Och vet ni vad kungen skrev tillbaka?

Nej, det kan ingen gissa. Maria berättar att kungen ville att de skulle bärga Vasa, alltså att ta upp skeppet från havets botten. Vasa var ju ett värdefullt skepp som tagit många år att bygga. Men det dröjde över 300 år innan någon kunde ta upp hela skeppet ur vattnet.

– Vet ni när Vasa bärgades? undrar Maria.
Nu vänder hon sig till mor- och farföräldrarna som också är med på visningen.

– Det var 1961. Det var som att läsa en spännande bok att se de första bitarna sticka upp över vattenytan, säger Margareta, mormor till Maxx och Isa, båda sex år.
– Ja, det var en av de första stora TVsändningarna, fyller hennes man Erik i.

Barnen sitter tysta och lyssnar på sina mor- och farföräldrars berättelser. Tänk att de var med på den tiden. Ja, inte 1628 när skeppet sjönk, men i alla fall på 1960-talet, när hon bärgades.

Dykarklocka i miniatyr
Barnens favorit under visningen är att kliva in i dykarklockan. I dykarklockan stannar luften kvar så att man kan andas under vattnet. Med hjälp av dykarklockor kunde de flesta kanonerna bärgas redan på 1600-talet.

I experimentrummet har Maria förberett med glasburkar, värmeljus och vattenbaljor.
– Tänk er att vattnet är havet och glasburken är dykarklockan. Sänk ned dykarklockan under vattnet med ljuset i.
– Ljuset lyser under vattnet så länge det finns luft kvar i burken. Precis så fungerar en dykarklocka. En människa kan vara under vattnet så länge som det finns luft kvar att andas i klockan.
– Vår dykare dog precis när han kom upp till ytan, säger Maxx.
– Fick han inte bara en kallsup då, undrar mormor.
– Nej, han dog, för ljuset slocknade.

Museipedagogen Maria Dalhed engagerar lätt både barn och vuxna.
Granniesvisningarna är hennes idé. Hon säger att det bästa med de här visningarnaär att de skapar generationsmöten.
– Det är konstigt att det finns så få aktiviteter som är skräddarsydda för mor- och farföräldrar med barnbarn, säger hon.

Mormor Margareta fyller i:
– Vi gör mycket tillsammans med Maxx och Isa, men man kan ju inte alltid bara gå på McDonalds och bio. Det är kul att göra något vettigt någon gång. Det här är ju roligt för oss också.
– Det roligaste var att lyfta kanonkulan. Jag kunde lyfta den jättehögt, avslutar Isa.

Emilia Emtell

Publicerad i nr 9 2006