Kul bland blåljus och fingeravtryck

På Stockholms senaste tillskott av barnvänliga museer får man köra polisbil, lösa brottsfall och lämna fingeravtryck.

– Kolla pappa, vilken cool polishelikopter!
Hugo, 7 år, är hänförd över synen som möter honom utanför Stockholms nya polismuseum. Han har tagit med sig bröderna Axel, 11 år och Viggo, 2 år, denna lördag för att kolla vad museet har att erbjuda. De är inte ensamma på plats. I utställningen ”Polis, polis…” kryllar det av barn i alla åldrar. De yngsta roar sig med duplo och böcker med polistema medan de äldre löser brottsfall, lär sig känna igen falska sedlar och lyssnar på inspelade historier om berömda tjuvar och polishundar. Överallt syns små minipoliser iförda museets polisuniformer i barnstorlek.

Polis för en dag
Efter att ha testkört polisbilen slår sig Axel strax till ro framför datorn där han lär sig om DNA. Hugo hugger tag i kritorna medan Viggo fortsätter kravla in och ut ur bilen med ohejdad frenesi. Polisbilen med sina blinkande blåljus och komradio är en populär lekplats för alla åldrar. Här köas det för att få köra och en liten flicka ropar glatt från baksätet ”jag är tjuven!”.
Så småningom hittar Axel och Hugo till polisstationen där de hjälps åt att lösa ett fall med inbrottstjuvar i en skola. De går in för uppgiften med liv och lust. Till slut kommer de på vilka tjuvarna är och går till kassan för att berätta och få ett utlovat pris, en knapp att fästa på tröjan.
– Va? Var det priset? suckar Hugo lite besviket. Kanske hade han förväntat sig en riktig hittelön, precis som pojkarna som hittade en nergrävd juvelskatt på Lidingö på femtiotalet.

Något för alla
Utställningen om polisens uniformer och fordon är sådär, tycker killarna. Vi fortsätter snabbt till övre planet och utställningarna ”Bilden av polisen” och ”Brottsspår”. Vi stannar länge i det mörka rummet där man får skjuta med pistol i ett arkadspel, vara med i en Beck-film och läsa om Norrmalmstorgsdramat. De minsta besökarna fastnar framför filmduken med Pippi och poliserna Kling och Klang.
I ”Brottsspår” kan man lära sig om olika kriminaltekniker och hur man undersöker en brottsplats. Den här utställningen lockar främst de lite äldre barnen.

Polisbilen var bäst
– Det var kul att prova på att vara vittne och testa förhörsteknik, säger Axel, medan Hugo och pappa Per intresserat lär sig mer om fingeravtryck.
– Jag tycker museet fungerar bra för både små och stora barn, trots att vi vid den första anblicken tyckte att det var väldigt litet. När man som vi har barn i spridda åldrar är det inte alltid lätt att hitta ett ställe som funkar för alla, säger mamma Heléne.
– Det är bra att man har anpassat museet för barn och inte har något som är alltför otäckt för de yngsta, tillägger Per.
Det är också tanken från museets sida. Det ska inte vara skrämmande utan lärorikt och informativt. Men det håller nog inte en av museets yngre besökare riktigt med om.
– Vad läskigt med blodet, viskar han till sin mamma och syftar på den uppbyggda brottsplatsen som illustrerar ett bråk i en spelhåla.
När vi till slut har avverkat hela museet tränger bröderna ihop sig för en sista åktur i polisbilen. Frågan är om inte bilen med blåljusen är dagens höjdpunkt trots allt…

Faktaruta Polismuseet
Ålder: Museet vänder sig till besökare från cirka 5 år och uppåt. Barnutställningen ”Polis, polis…” riktar sig främst till barn mellan 5 och 9 år.
Adress: Museivägen 7, bredvid Tekniska museet på Gärdet i Stockholm.
Kommunikationer: Buss 69 stannar precis utanför museet.
Entré: Vuxna 60 kronor, upp till 19 år gratis, pensionärer och studerande 40 kronor.

Text: Karin Cedronius
Foto: Emma Wallte