Medalj till alla i Knatteloppet

Dagen efter det stora Lidingöloppet är det dags för Knatteloppet. Grönsta gärde sjuder av folk, musik och spänning. Här ska springas!

– I love you, Ich liebe dich, Zlatan Ibrahimovic!

Låten om Zlatan fastnar för evigt i våra huvuden när Friskis och Svettis börjar värma upp ytterligare en knattegrupp. Idag är det folkfest på Lidingö! Små barn i gympaskor och mindre barn i barnvagnar, alla får vara med i Knatteloppet. Till och med vuxna (i barns sällskap förstås). Kompisarna Wilmer och Ida, 5 och 7 år, är laddade.

– Mamma, vad skulle du säga om jag springer iväg först av alla och vinner på en minut? undrar Wilmer.
– Ja du, då skulle jag bli förvånad. Du vet, det är flera hundra barn som ska springa. Det är inte viktigt att springa fortast, det roliga är att vara med och springa, svarar mamma Jenni hurtigt.

Och det är ju sant. Det roliga är att vara med och springa. Eller i alla fall att vara med. Wilmer och Idas båda småsyskon, Melker och Cajsa, åker vagn genom loppet.

Banan är 1 700 meter och går vackert upp genom skogen. Det blir så klart lite trångt i början när alla ska iväg. I skogen får man passa sig för att snubbla på trädrötter och barnvagnar som är i vägen. Men det är skönt med skugga en så här solig dag. Och den som inte orkar springa hela vägen får en fin promenad.
– Det var häftigt att komma fram på upploppet när alla stod och applåderade och hejade, tycker pappa Uffe som drar Melker i vagnen.

Vissa tycker förstås att det är häftigare än andra. Hundra meter från mål står en liten kille på fem år och ser förvirrad ut. En funktionär frågar om han vill ha sällskap i mål.
– Jag var med min pappa, men han sprang iväg när vi såg målet, snyftar killen.

Funktionären hjälper honom att hitta pappan som redan gått i mål på tiden…

Nej, visst ja, det var ju ingen tidtagning. Det viktigaste var ju att ha kul. Både för stora och små.

Wilmer och Ida springer hela loppet utan att stanna en enda gång. Medalj för det!
Melker tar sig också igenom hela banan, men somnar till slut på upploppet. Medalj för det också! Idas lillasyster Cajsa, 3 år, får också medalj efter att ha åkt vagn nästan hela banan. Hon tycker att loppet var lite bra och lite dåligt.
– Det dåliga var när man springde. Men det var bra när man vann!

Vilken tur att alla vann!

Text: Emilia Emtell
Foto: Magdalena Lindholm

Publicerad i nr 9 2007