Ska vi leka teater? Ja!
På Junibackens teaterkurs för barn är ”Jaleken” en av de roligaste - och viktigaste. När Lisa, 5 år, säger att hon vill hoppa ropar de andra ”Ja!” och sätter igång med just det.
Att spela teater är populärt bland Stockholms barn och ungdomar. Varje år lockar Kulturskolan Stockholm och Vår teater runt 3 700 barn och unga till sina kurser. Andra barn spelar teater hos Kulturama, ABF, hos sin hemkommun eller går på någon av Stockholms skolor som har infört drama på schemat. Nu har en av stadens största turistattraktioner hakat på intresset. Varje torsdag arrangerar Junibacken teaterlek för barn 5–6 år.
– Vi leker lekar som egentligen är rena teaterövningar om man tar dem ett par varv till, säger Bengt Einarsson, en av ledarna och till vardags skådespelare i Junibackens föreställningar om Pippi och Karlsson på taket.
När Barn i stan är på besök är det sista lektionen på terminen. Gruppen, som håller till i Galleriet, rummet just före Sagotågets början, slår sig ner på golvet och värmer upp med ett par lugna lekar.
Barnen sitter i ring och skickar klappar till varandra, stora och kraftiga med tillhörande vrål, och miniversioner åtföljda avknappt hörbara pip. I en annan variant håller barnen varandras händer och skickar tyst och stilla handtryckningar till varandra; ett tryck, två tryck.
– Många av våra övningar handlar om att ge och ta fokus, att acceptera impulser och att skapa en miljö där det inte finns något rätt eller fel, förklarar Sanna Ringblom, en annan av ledarna.
Roliga lektips
Lisa, 5 år, är här med dagiskompisen Anna. Hon tycker teaterlek är roligt, särskilt leken ”Här kommer vi” – en fartigare form av levande charader (se lektipset på nästa sida).
Ord är också kul, som när barnen får i uppgift att ge sig själva bokstavsrimmande tillnamn.
– Lisa Lakrits, säger Lisa nöjt.
– Olivia Oliver, säger Olivia och fnissar.
Allt blir ännu roligare när tillnamnen ska bli ”fula”.
– Lisa Lejonbajs, säger Lisa och alla gapskrattar.
– Anna Apbajs, säger Anna och viker sig dubbel.
Men roligast av allt tycks ”Ja-leken” vara.
Den är fullkomligt genial i all sin enkelhet.
– Vad ska vi göra? frågar Sanna och Lisa funderar en sekund.
– Hoppa! ropar Lisa, varpå hela gruppen skriker ”Jaa!” och genast börjar hoppa och studsa omkring på golvet.
Lekens regler är enkla; man får säga vad man vill – plocka äpplen eller simma – och de andra måste glatt och utan tvekan bejaka alla önskemål som dyker upp.
– Det här är vad all skådisträning handlar om, att lära sig att inte säga nej, förklarar Fredrik Lundqvist, en av ledarna. Minst lika viktigt är att ”Ja-leken” får alla att känna att de har bra idéer som andra tycker är roliga. Det borde alla få uppleva.
Text: Jesper Harrie
Foto: Lisa Björner
Publicerad i nr 9 2007
|
|



