Färgglad musikskola

Du behöver inte kunna noter för att spela musik. Bianca lär sig spela med hjälp av färger i stället. Och hon nöjer sig inte med ett instrument – hon lär sig fyra stycken på en gång!

Det är varmt och trångt i den lilla studion i Münchenbryggeriet på Södermälarstrand mitt i Stockholm.
Bianca, 13, och hennes kompisar i bandet Scengångarna spelar låten ”Problem” som de skrivit själva.
– Hej, jag heter Bert och jag är femton år. Jag är rädd för att slå på mina tår, sjunger Klara.

Bianca sitter med en stor elbas i knät och plockar koncentrerat på strängarna. Greta och Aramis kompar på keyboard, Clara lirar elgitarr och Evelina dunkar på de digitala trummorna.

Det är en av de sista lektionerna för terminen och bandet håller på att spela in en skiva. Evelina jämrar sig när hon får höra resultatet.
– Här hände det en rolig grej, det blev baktakt. Hör ni det?

Läraren Oskar Kvant peppar bandet; det är sånt som händer, det är bara att försöka igen. Scengångarna spelar låten på nytt och nu går det bättre.

Struntar i noter
Oskar är ena grundaren till skolan Kvantons musik. Den andre heter Anton Lillienwall.

De träffades på musikgymnasiet Rytmus och startade Kvantons musik 2005. Deras sätt att lära ut är lite speciellt, på flera sätt. Istället för att lära ut noter och tonarter använder de små klistermärken i olika färger. Märkena sitter på instrumentet och visar var – och i vilken ordning – man ska sätta fingrarna på gitarrens hals eller på keyboardens tangenter; gul, röd, grön, blå, en färg för varje ton eller ackord. Det ska vara lätt och lustfyllt att spela hos Kvantons musik, teorin får vänta tills eleverna blir mer intresserade och börjar ställa frågor.

– Vi tycker faktiskt det är bättre om man inte kan musikspråket med noter och så vidare från början, säger Oskar. Det är onödigt att veta skillnaden på G och G-moll när man är åtta år.

En annan sak som är lite speciell med Kvantons musik är att eleverna får lära sig att spela flera olika instrument, inte bara ett enda. Tanken är att man inte ska ha en överdriven respekt för att prova på ett nytt instrument men också att man har nytta av att vara mångsidig.

– När man spelar i ett band är det en stor fördel att kunna hantera flera instrument eftersom man då förstår hur samspelet fungerar. De skickligaste och mest eftertraktade musikerna spelar väldigt sällan bara ett instrument, förklarar Oskar.

Bara kul, ingen press
Scengångarna börjar spela in nästa låt; ”Om du visste vem Jesus egentligen va’”. Alla byter instrument. Bianca lämnar basen, hennes favorit, och går över till keyboard. Aramis tar över trummorna medan Evelina ställer sig vid micken och sjunger:
– Jesus slog in min dörr och sa: ”Jag är en kexchokla’” Då blev jag jättegla’ och åt upp honom samma da’!

Bandet har svårt att hålla sig för skratt, det märks att de gillar sina ganska originella låtar.
– Det är kul här, det är inte så himla seriöst, säger Bianca som går sin fjärde termin på Kvantons musik.

Hon tänker absolut gå en femte.

Text: Jesper Harrie
Foto: Lisa Björner

Publicerad i nr 9 2007