Rinken där alla får plats

Nu är det vinter och isen ligger i ishallarna och på uterinkarna. I Tullinges hockeyklubb får även tjejer och killar som inte är skridskoproffs vara med och spela.

Matchen mellan Tullinge och Hanviken är jämn ända till sjunde minuten i andra perioden. Då får Ebba Tomani till ett hårt dragskott och Tullinge tar ledningen med 2-1. Tullinge ökar snart sin ledning. Men laget verkar inte bry sig så mycket om siffrorna.
–Det bästa med Tullinge är att vi är ett bra gäng. Vi tar hand om varann, vi har kul ihop och tröstar varann om det går dåligt, säger Ebba när hon hämtar andan på avbytarbänken.

Det är turnering hos Tullinge TP Hockey Club, som klubben egentligen heter.
Fem tjejlag tävlar mot varandra. Eftersom inte så många tjejer spelar hockey i Stockholm rymmer tjejlagen flera åldrar, tjejerna är födda mellan 1994 och 1998.
Samtidigt tävlar fyra pojklag mot varandra. I en händelserik match vinner Tullinges 97:or mot Värmdö med 9-6. På läktaren står huttrande föräldrar och försöker få upp värmen genom att klappa händer och ibland sjunga hejaramsor.

Okända småklubbar
Storlagen är inte inbjudna. Inte Djurgården, AIK, Hammarby eller ens Huddinge som ligger ganska nära Tullinge. Det är med flit, berättar Ewa Skytt, som någon kallar Tullinges stormamma.
–Ska vi vara ärliga, så skulle storlagen vinna hur lätt som helst mot våra lag.

Det finns många åsikter om barn- och ungdomshockeyn i Stockholm. Det är dyrt. Lagen börjar sina elitsatsningar redan när barnen är i sju-åttaårsåldern. Föräldrar hetsar på med hopp om framtida NHL-proffskontrakt. I många fall är den bilden sann.
Men det finns också undantag, som Tullinge TP Hockey Club.

Ewa har hand om kansliet och har varit ordförande i klubben i flera år. Hon berättar om klubbens annorlunda filosofi:
–Vi försöker skapa en hockeyklubb där alla får plats, även de som är lite runda eller dåliga på skridskor. Det viktiga är att man tycker det är kul och gillar att träna hårt. Vi är ingen flamsklubb!
Varje år försvinner duktiga Tullingespelare i olika åldrar till storlagen, för att barnen eller föräldrarna vill det. Men många spelare
kommer också tillbaka.
–Kanske har de fått känna på hur det är att vara sämst i laget och att träna jämt. Då längtar många hit igen. Dessutom är vi
ganska billiga jämfört med andra klubbar.

Matilda fastnade direkt
Matilda Höglund, nio år, berättar att hon kom till ishallen för tre år sen. Då fick hon för första gången i sitt liv se en tjej i hockeyutrustning. Hon sa direkt: –Pappa, det där vill jag göra. Nu är hon en av backarna i tjejlaget och
spelar dessutom med de jämnåriga killarna.
–Jag är väl här fyra dagar i veckan, ungefär, säger hon och ser mycket nöjd ut.

I andra lag är det vanligt att man ”toppar” i viktiga matcher. Men i matchen mellan Tullinge och Hanviken är åttaåriga Matilda på isen lika mycket som tolvåriga Ebba.

Sådant kan skapa irritation hos föräldrar till de duktigaste barnen, föräldrarna tycker att deras barn inte utvecklas tillräckligt.

Pappa hämtar puckarna
Så verkar det inte vara i Tullinges tjejlag. Matildas pappa Tomas är lagets ”allt-i-allo” och hjälper till med allt från att bära utrustning till att sköta ekonomin. Han har ännu en
dotter i laget, elvaåriga Rebecca, som är en av de bästa backarna. Tomas tycker att Tullinges klubbfilosofi är mycket bra.

–Tidigare var jag inte alls intresserad av hockey. Nu är jag här i hallen flera kvällar i veckan och försöker peppa tjejerna, både mina döttrar och de andra i laget. Stämningen är väldigt positiv i föreningen.
Domaren blåser av matchen och tullinge-tjejerna kastar sig över varandra på isen i en lycklig, skrikande hög. När Matilda efteråt får frågan hur mycket laget vann med säger hon glatt: –Det vet jag inte.
Det viktigaste är ju att kämpa väl.

Gabriel Arthur