Luft under däcken

Stans tuffaste cykling sker lika mycket i
luften som på marken. I ramper och på
dirtbanor gäller det att flyga högt, göra
svåra trick och helst landa utan att slå sig.

Nära Trångsunds pendeltågsstation ligger
Skogås Trails, som kallas ”stans bästa dirtbana”.
Dirtbanor är ett slags motocrossbanor
för cyklar. Det går förstås inte lika fort
som med motorcyklar, när Kalle Herner,
12 år, och de andra far över jordhoppen i
Skogås Trails. men det är inte långt ifrån.

En gång kom Kalle med för hög fart in i
en doserad kurva, flög ut i skogen och
landade i ett plank.

–Jag har ärr på benen efter det, säger
han och låter inte helt missnöjd. Men han
tillägger att det är viktigt att ha hjälm, benskydd,
handskar och långärmad tröja.

Intill dirtbanan ligger en BmX-park, med
ramper, stålräcken och hopp. Kalles lillebror
William, 10 år, håller hellre till här än
på dirtbanan, eftersom han kör kickboard
– en sparkbräda i stål med högt handtag.

Den går också att göra trick med i hoppen.
–mitt bästa trick är X-up, när man vänder
styret bak och fram i luften, berättar
Wille.

Cykling är det stora familjeintresset sommartid.
Ibland gör familjen Herner längre
cykelturer och tar med tält och minsta
sonen Alex i cykelkärra. Pappa Stellan brukar
tävla i långlopp på mountainbike. Även
Wille har provat en sådan tävling, Finnmarksturen
i skogarna utanför Ludvika.

–De hade en tävling för barn också, vi cyklade 2,5 kilometer. Jag kom på ungefär
29:e plats av 50, berättar Wille.

Det finns inte så många dirtbanor och
BmX-parker runt om i Stockholm, om man
jämför med till exempel hur många fotbollsplaner
som finns. Kalle berättar att han
och hans skejtarkompis Samuel föreslagit
för stadsdelsnämnden i Bromma att man
borde bygga ramper vid Tranebergsbron.
–Vi skulle få svar i december, men vi har
inte hört något ännu.

En vanlig dag är bara killar här, förutom Kalle och Willes mamma Christina som
ser på.

–Eftersom vi bor i Bromma, så kan killarna
inte cykla hit själva. Vi brukar åka hit
hela familjen och ta med fika. Själv gillar
jag mer att cykla i skogen eller på grusvägar,
säger Christina och tillägger:
–Jag hoppas att även unga tjejer vågar
sig hit. De skulle klara hoppen precis lika
bra som killarna – om inte bättre, tänk bara
på hur bra tjejer kan vara på akrobatik.
Och även om det bara är killar här, så är
stämningen väldigt snäll och schysst.

–Om någon ramlar och slår sig, så
kommer alla andra fram och frågar hur det
gick, intygar Wille.

Är det verkligen värt att riskera att ramla
och slå sig bara för att få hoppa med cykeln?
Det tycker i alla fall Kalle.
–man känner sig fri i luften.

Gabriel Arthur
Publicerad i nr 5 2006