Bland fjäderskrudar och mockasinspår

Vem har inte lekt indianer och cowboys som barn? Och säg en maskerad utan Pocahontas eller Hiawatha som gäst. Amerikas urfolk har alltid haft en speciell dragningskraft på oss.

Det är med stor förväntan vi beger oss till Etnografiska museets nya utställning om Nordamerikas indianer. I dag ska vi smyga i mockasinspår och skapa indianhantverk. Vi börjar med att kvittera ut en låda med pilspetsar och mockasiner i museets kassa för att kunna följa ”Mockasinspåret”. En väldigt spännande ask med sitt skramlande innehåll, tycker Vilma, tre år. Hon håller ett stadigt tag om lådan under hela museibesöket. Storebror Emil, sju år, får snabbt på sig mockasinerna och smyger iväg bland fjäderskrudar, pipor och pilbågar.

Mockasiner och myter
Själva utställningen klarar vi, på barns vis, av ganska snabbt. Det är visserligen spännande att snöra på sig mockasinerna, men själva Mockasinspåret, där vi uppmanas att leta efter pilspetsar och symboler i utställningens montrar, är måttligt intressant. Barnen tröttnar snabbt när vi vuxna försöker vara pedagogiska och läsa om myterna som hänger ihop med symbolerna på pilspetsarna. Då är det roligare att upptäcka utställningen på egen hand. Emil fastnar länge, länge med pappa Anders framför en monter med en uppbyggd indianby i miniatyr.

– Här skulle jag kunna sitta och titta i en timme, säger han hänfört medan han upptäcker nya små detaljer i montern. Däremot har han inte mycket till övers för den indianmusik som spelas i högtalarna bredvid.

– Vilken dålig musik. Jag vill hellre ha rock!

Spännande tipi

Vilma tycker tipin i naturlig storlek är spännande, och efter lite tvekan kryper hon in och ut flera gånger.

– Vad mysigt! Men var åt de sin mat? undrar hon.

I utställningsdelen om shamaner och medicinmän fångar de dekorerade maskerna Emils intresse, och när vi läser att det funnits äkta kannibalshamaner spärrar han upp ögonen.

– Va? Åt de riktiga människor? Drack de deras blod också? frågar han med skräckblandad förtjusning.

Härlig pysselpaus
Dagens absolut största behållning blir Etnografiskas fantastiska familjeverkstad dit vi går efter en lunchpaus i trevliga fiket Babajan. För prisvärda 40 kronor i materialkostnad kan man skapa fina saker av pärlor, fjädrar, läderband och skinnbitar. Här tillbringar vi en lång stund med att trä halsband, knåpa ihop en turamulett och göra fjäderörhängen. Emil får hjälp av verkstadspedagogen Giuliana Gabbanelli att skapa en ”talking stick”, en läder- och pärlförsedd pinne som indianerna använde vid sina möten. Den som höll ”talpinnen” i handen hade ordet och övriga runt lägerelden fick snällt vara tysta. ”Vore perfekt även hemma vid vårt köksbord!” tänker jag.

När vi till slut ska bege oss hem vill varken Emil eller Vilma gå. Vi får lova dyrt och heligt att vi kommer tillbaka en annan gång för att fortsätta skapandet. På väg hem summerar Emil vårt besök.

– Verkstan och ministaden var bäst, men det var lite tråkigt att lyssna när du läste, mamma. Och mockasinerna var bra att smyga med men de klibbade fast i golvet.

Text: Karin Cedronius

Foto: Emma Wallte

Indianfakta

Totem är en familjs eller en klans speciella emblem , ofta ett djur som klanen antas härstamma från. Totemet uppenbarar sig ofta i en dröm. Björnen är ett vanligt totemdjur.

Tipi är ett konformigt tält som prärieindianerna använde som permanent bostad. Tipi betyder ”platsen där man bor”.

Powwow kallas den traditionella Nordamerikanska dansfest där man dansar i en cirkelformation till rytmiskt dunkande av trummor.

Etnografiska museet

Etnografiska museet ligger på Djurgårdsbrunnsvägen 34. Ta buss 69 mot Blockhusudden, hållplats Museivägen. Öppet alla dagar utom måndag. Entré: vuxna 60 kronor, barn gratis. Indianutställningen är en permanent utställning. Familjeverkstan är öppen söndagar 13–16. På etnografiska.se finns detaljerad information om verkstans program.