Tälta i Paradiset

Förväntningarna är stora inför Esters och Millas första natt i tält. Men när mörkret faller har barnen redan vant sig vid Paradisets urskogar.

Det är en halvmulen lördag i slutet av augusti. Jag, Jenny och vår dotter Milla, träffar kompisfamiljen Isfors på parkeringen intill Paradisets naturreservat. Milla och Ester går på samma förskola. De har pratat hela veckan om att de ska bo i tält. När Ester packat sin lilla gula Kånken-ryggsäck säger hon: ”Nu har jag hela mitt liv här.”

Vi föräldrar skulle kunna säga detsamma. Jätteryggsäckar, en stor sportbag, liggunderlag, tält och matkassar ligger i en enorm hög på parkeringen. Det ser ut som om vi ska lämna civilisationen och flytta ut i skogen. När vi i själva verket ska tillbringa en natt där.

Men egentligen är packningen inget problem, tvärtom. Detta ska bli Esters och Millas första natt i skog och tält. Vi ska bara vandra så länge de tycker det är roligt. (”Var är vagnen?” frågar Milla oroligt i första uppförsbacken.) För att helgen ska flyta på bra har vi med massor av mat, dryck och varma kläder. Låt regn, hagel och Gudrun II komma – ingen ska behöva klaga på hunger, väta eller kyla. ”Skogsmys!” sammanfattar Milla expeditionen vid den första sockersöta fikarasten, efter cirka 700 meters vandring.

Paradisets naturreservat ligger i sydöstra Huddinge. Sörmlandsleden korsar området och tre vandringsslingor börjar vid torpet Paradiset. Här finns urskogar av tall och gran, småsjöar med mörkt vatten, rastplatser med ved, eldstäder och vindskydd. Kort sagt allt som behövs för en vandring i miniatyr.

Efter pausen vid den första rastplatsen slår vi läger vid nästa ett stenkast bort, där marken under tallarna är ganska platt och stenfri. Från Mats, Ellinors och Esters tält är det till och med sjöutsikt över Trehörningen.

I Paradisets högt belägna skogar finns spår efter de äldsta boplatserna i Stockholmstrakten. Det är lite hisnande att tänka att Milla och Ester sätter igång med samma lekar som stenåldersbarnen troligen ägnade sig åt. Samla kottar. Balansera på stockar. Klättra upp på små klippblock. Rycka en gren ur kompisens händer så att hon börjar gråta.

Vi föräldrar är dock mer moderna. Effektiva och välorganiserade. Slår upp tält, sorterar packning och matvaror, täcker all bar hud med myggmedel. Det är som om vi förväntar oss att tjejernas krafter och humör snart ska störtdyka och vi måste ligga steget före.

Det blir nästan antiklimax när vi märker att varken Ester eller Milla tycker det är något speciellt med att äta middag på en klippa, borsta tänderna i sjövatten och sedan krypa ned i sovsäcken. Mats ligger bredvid Ester i deras tält och ställer olika frågor om hur det är att tälta. Ester är måttligt intresserad och ber honom berätta en saga istället.

Sedan tänder vi en stor brasa och tar varsin whisky. I Paradisets urskogar är det mörkt, men ovanför oss breder en gnistrande stjärnhimmel ut sig. Fridfullt, trots att ett coverband har en tretimmars utomhuskonsert på andra sidan naturreservatet. Vi lyssnar på eldens sprakande till tonerna av Digiloo Diggiley. En fascinerande påminnelse om hur nära det är mellan stad och vildmark i Stockholm.

Klockan fem på morgonen vaknar Milla av de första fågelkvittren. Hon tänker inte ligga kvar i sovsäcken, utan vill direkt på det kalla tältgolvet. En halvtimmeslång övertalningskampanj följer, tills vi båda somnar om helt utmattade. Utöver detta är tältnatten som vilken natt som helst, enligt Milla. Inte heller Ester tycker att det är konstigt att bo i en skog. Tjejerna är nöjda men inte exalterade, när vår fullastade skogskaravan sakta rör sig hemåt.

Man kunde tro att barnen har tagit med oss vuxna ut i skogen för vår första tältnatt, så mycket som vi babblar om det. Troligen finns det lärdomar i detta – och de är inte riktade till barnen.

Fakta:

Paradisets naturreservat ligger i de stora Hanvedenskogarna mellan Huddinge och Haninge. Naturreservatets naturliga entré är torpet Paradiset, där en raststuga är öppen på söndagarna. Föreningen Paradisets vänner håller efter vandringslederna som utgår härifrån, med rastplatser, vedlårar, eldstäder, vindskydd och två fina övernattningskojor. Läs mer på paradiset-hanveden.se.

Text: Gabriel Arthur

Foto: Emma Wallte