Orientera med skugga

Över stock och över sten med kartan i högsta hugg och blicken fokuserad i fjärran. Även de yngsta orienterarna hittar fram till kontrollerna när OK Älvsjö-Örby har knatteträning.

Älvsjöskogen kryllar av små orienterare denna soliga måndagskväll. Vart man än vänder sig springer det en snabb liten kille eller tjej med karta och kompass i högsta hugg och en ”skugga” flåsandes i hasorna några meter bakom. ”Skugga” är på orienteringsspråk en van orienterare som följer med nybörjarna som stöd när det behövs. Jessika, nio år, skuggas i dag av pappa Uffe. Hon har orienterat i snart ett år och har även tävlat ett par gånger. Nyligen kom hon trea och det gav nog blodad tand, för i dag springer hon i full fart. Hon är fast besluten att hinna först till alla kontrollerna, trots att det bara är vanlig träning. Både pappa Uffe och Barn i stans utsända har svårt att hänga med i Jessikas tempo.

– Skynda er då! ropar hon otåligt när vi sackar efter.

Vid första kontrollen i en skogsglänta dyker det upp små orienterare från alla håll och det blir köbildning när alla ska stämpla. I dag övar man sig på stigförgreningar och stigkorsningar. Ingrid Mattsson, en av de ansvariga för ungdomsverksamheten i klubben, har gått igenom kartan med barnen i klubbhuset innan de gett sig av ut i skogen. Det gäller att hitta en smart väg till varje kontroll som är utmärkt på kartan. Barnen får varsin kompass, mest för att vänja dem vid att hålla kartan åt rätt håll.

Vid tredje kontrollen slår vi följe med Stella, sju år, som orienterar för allra första gången, skuggad av Ingrid Mattsson. Stella berättar att hon blev nyfiken på orientering eftersom flera av hennes kompisar höll på med det. Hon går in för uppgiften med en koncentrerad rynka i pannan och en målmedveten blick mot nästa mål. Trots att hon bara går i första klass är kartan ingen match för henne och Ingrid imponeras av hennes skicklighet att hitta de bästa vägarna.

– Sju år är en bra ålder att börja med orientering, men en del är ännu yngre. Däremot tappar de yngre lättare koncentrationen och blir distraherade av skogens alla spännande grodor, pinnar och mossiga stenar, säger Ingrid och tillägger att det är en fördel om man kan förstå det abstrakta tänket som kartläsning innebär.

Hon tycker också att det är bäst att barnen springer ensamma, i sällskap av en skugga, snarare än med en kompis, eftersom de lär sig mer då. De yngsta brukar springa en bana på max två kilometer. Vid cirka tio år börjar man med lite mer komplicerade banor. Är man lite äldre när man börjar kan man lägga sig på en lägre nivå tills man kommer in i det.

– Det ska först och främst vara roligt. Orientering är en sport där man inte slås ut tidigt, vilket tyvärr sker i många andra sporter. Här måste man inte slaviskt vara med på varenda träning, man kan hänga med i sin takt. Dessutom är det ingen dyr sport, påpekar Ingrid Mattson, och det måste man hålla med om – det första året är helt gratis för de barn som vill prova att orientera med Älvsjö OK, därefter kostar det 50 kronor om året.

När vi kommer tillbaka till klubbstugan efter att ha hittat samtliga dagens kontroller strålar Stella mot sin pappa och visar stolt upp kartan med hålen efter stämplarna.

– Det här var ännu roligare än Solflickorna! säger hon med ett brett leende och det råder ingen tvekan om att hon vill komma tillbaks igen vid nästa träningstillfälle.

 Orientera mera!
Ordet orientering betyder ”hitta väderstreck” och härstammar från latinets ”oriens” som har med Österlandet och solens uppgång att göra. På orientering.se. hittar du en orienteringsklubb nära dig.

Text: Karin Cedronius

Foto: Ida Nyström