Torget på Stadsmuseet

Full kommers på stadens torg

Sommaren är över och det är dags att kura inomhus igen. Barnpatrullen har varit på Torget på Stadsmuseet och testat en rolig inomhusaktivitet som kan förgylla regnruskiga höstdagar.

– Vem vill köpa? Vem vill köööööpa? Försäljarna i Torgets glasskiosk är ivriga att kränga sina varor. Bakom disken trängs fyra små handlare som viftar med glassar i trä, läskedrycksflaskor och godispåsar bräddfyllda med låtsasgodis. Alice och Lova, fem år, står köpsugna utanför kiosken med händerna fulla av sedlar de tagit ut ur ”Pankomaten” intill.

– Det blir femtiohundra kronor, säger Mimmi, fyra och ett halvt år, bestämt och räcker över en påse med glass, godis och ett vykort till Lova.

Dagiskompisarna från förskolan Snöripan har åkt på utflykt till Stockholms stadsmuseum för att leka ”förr i tiden” i museets lekrum, ”Torget”. Här kan man leka och lära i en miljö som hämtat inspiration från det forna Stockholm, med 1600-talsslottet Tre kronor och torghandeln i centrum.

I andra änden av rummet trängs ett helt gäng barn i en träbåt som ligger förtöjd vid kajen bredvid torgstånden med fisk, potatis och lök. Albin och Emil, båda fem år, lastar båten proppfull med väskor, potatissäckar och fiskar som de fångat i vattnet. De ska ut och resa jättelångt och då måste man ha med sig många väskor, förklarar Albin resvant. Båten gungar vanskligt hit och dit när alla passagerarna och all ballast ska få plats. Plötsligt hoppar en liten tjej i låtsasvattnet med ett glädjetjut. Tur att det finns livboj till hennes undsättning! Med hjälp av kompisarna är hon snart uppe i båten igen.

– Men när Elli ramlade i för tvådje gången så struntade jag i att ta upp henne, säger Alice, som snabbt har hittat sin favoritplats vid grönsaksståndet där hon iklädd förkläde säljer massor av frukt och grönt till alla som vill handla.

Förutom torgets kommers kan man även leka kunglighet och lära sig hur det var att leva på slottet förr i tiden. Modellen av Tre kronor har två plan. På det övre planet finns en lugnare läshörna med mysiga saccosäckar och böcker på flera språk. Under slottet finns ett spännande kök där man kan laga mat i en gryta över öppen låtsaseld, och mitt i rummet tronar en präktig padda i önskebrunnen. Paddan får en försynt puss av en flicka, men konstigt nog uppenbarar sig ingen prins… Talröret i slottets kök är också jättekul tycker treåriga Ellinor. Hon ställer sig på tå för att nå upp och ropar till kompisen som står vid rörets andra mynning:

– Hallå, Mimmi! Vad heter du?

Torget är tänkt att vara en lekplats för barn mellan tre och nio år, men funkar även bra för både yngre och äldre barn.

– Vi har utgått från barnens lek när vi skapade Torget. Många museer har skapande verkstäder, men här vill vi att barnen istället ska kunna leka sig till kunskaper om staden, säger Elisabeth Brenning, ansvarig för museets barnverksamhet och utställningens producent.

När det blir dags att runda av besöket på Torget och åka hem till förskolan igen går ett besviket sus genom gruppen. Är det redan dags? Kan vi inte stanna liiiite till? Det är tydligt att alla har haft det jätteroligt i dag och att de med all säkerhet lär komma tillbaks hit snart igen.

Fakta:

Öppettider:

Tisdag–söndag 12.00–16.00

Berättarstund 13.00 på lördagar

Sångstund 13.00 på söndagar

Läs mer på stadsmuseum.stockholm.se

Barnens citat:

Albin, 5 år

”Jag tyckte det var roligast att leka kung i slottet. Båten var också jättekul. Jag låtsades att vi åkte till Kroatien med den. Men fiskarna var lite äckliga och slemmiga att ta i.”

Mimmi, 4,5 år

”Båten var jättekul för den gungade så mycket. Jag ramlade i vattnet hela tiden. Glassaffären var bäst för där fick man så mycket pengar. Jag säljde massor av glass och godis. Men det var inte som på riktigt för man fick ju lämna tillbaks alla sakerna när man hade handlat.”

Emil, 5 år

”Det var kul att springa upp och ner i trapporna på slottet och leka skurkar. Tjejerna jagade oss men de fick inte tag på oss. Tur! Uppe på slottet fanns det två torn där vi gömde oss.”

Text: Karin Cedronius

Foto: Lisa Björner