Nationalmuseum

Nationalmuseum har tagit fasta på att det är en konst att intressera barn för konst. Barnpatrullen testar om Nationalmuseums se-på-påsen fungerar som pedagogiskt grepp för att locka barn in i tavlornas värld.

– Vad har du i påsen?
Frågan är ställd av nyfikna barn som kommit till Nationalmuseum för att kolla på konst. Som hjälp på traven har de lånat en påse i biljettkassan. Se-på-påsen används främst av förskolegrupper, men den fungerar även för barn och föräldrar som besöker museet. Med hjälp av de saker som finns i påsen och en nedskriven berättelse kan föräldrarna återberätta en saga som utgår ifrån en tavla på museet. Sexårige Valle och fyraåringarna Agnes och Ebbot slår sig ner i sittpuffen för att lyssna på sagan om Ikaros fall. Texten är lite svår och de tappar koncentrationen både två och tre gånger. Men när det är dags att öppna se-på-påsen vaknar intresset till liv.

Med hjälp av sina mammor får de koll på monstret som Ikaros och hans pappa ville undkomma när de samlade fjädrar och band ihop till vingar. De var tillfångatagna i en labyrint som vaktades av ett hungrigt och skrämmande monster. Ur påsen plockar de fjädrar, ett snöre och bilden av en labyrint.

– Ooouu, låter Valle.
– Rrouauu, morrar Agnes.
De turas om att låta som det läskiga odjuret.
– Men det är bara på en tavla, inte på riktigt, försäkrar sig Ebbot.

Sen är det dags att ge sig ut på skattjakt efter tavlan i museet. Kartan i påsen för barnen till våning två, och mammorna beslutar sig för att visa dem till rätt sal på en gång. En väktare påtalar att det är se men inte röra som gäller här.

Miljön är andäktig med de stora statyerna och tavlorna, och barnen är till en början stumma av alla intryck. Efter några sekunders undersökande av salen åker Valles näve upp i luften.
– Kolla, pekar han och får med sig kompisarna fram till Joos de Mompers konstverk av Ikaros fall.

Barnen får höra sagan igen, och nu är det enklare att hänga med. Kanske var det bonden i den blå tröjan och fiskaren i den röda som såg när Ikaros föll i vattnet.
– Men var är monstret? undrar Ebbot mest hela tiden.
Han tycker att konstnären gjort en stor miss som utelämnat det mest väsentliga i hela berättelsen.
När sagan är slut kollar de in konstverket från alla möjliga håll och vinklar. Agnes tröttnar snabbt och börjar istället leka att hon är en del av historien.

– Titta mamma. Jag flyger!
Hon springer genom salen med fågelfjädrarna i högsta hugg. Så faller hon ihop på golvet, och barnen funderar på vad som hände med Ikaros när han hamnade i vattnet.
– Han klarade sig och flöt iland på en ö annan nästa dag, tror Valle.
Det är uppenbart att de både lyssnat och förstått sagan, och att tavlan väckt både frågor och intresse.
Agnes tar på sig att packa ihop sakerna i påsen.
– Titta. Den har gått sönder lite, säger hon bekymrat och plockar upp några paljetter som lossnat från kungakronan.
På vägen ut stannar Ebbot upp.
– Där bakom den gubben är monstret, säger han nöjt, och pekar på en målning i taket.
När barnen lämnar tillbaka den blå velourpåsen i entrékassan får de varsin plansch föreställande Ikaros fall. Det blir en dag värd att minnas.

Barnpatrullen:
Valle 6 år: Det roligaste var biten från monstret som låg i påsen. Den är väldigt gammal, ungefär som dinosaurerna. Monstret är nog också dött nu och finns kanske kvar i labyrinten på Kreta.

Agnes 4 år: Skattjakten var bäst. Särskilt när vi hittade tavlan i det där rummet. Det fanns massor med saker på tavlan. Finast var vattnet för jag gillar vatten så mycket.

Ebbot 4 år: Tavlan var mest spännande, men det var konstigt att inte monstret var med. Tur att jag hittade det på ett annat ställe. Om jag skulle måla samma tavla skulle monstret vara med.

Se-på-påsen på Nationalmuseum (faktarutan)

Idén är alldeles glimrande, men det kan vara klokt att förbereda både sig själv och barnen inför besöket. Det finns tre sagor att välja på. Sagorna och bilder finns att hämta på nationalmuseum.se. Se-på-påsen kostar 50 kr att hyra.

Nationalmuseum har öppet
tisdag och torsdag kl 11–20
onsdag, fredag–söndag 11–17
måndag stängt
Barn och unga under 19 år går in gratis. Vuxna betalar 100 kr.

Restaurangen har god vuxenmat, men ingen barnanpassad meny. Däremot finns gott om utrymme att käka medhavd matsäck.

Text och foto: Lisa Carpevi