Vab, någon?

Samma veva varje februari. Sjukdomarna avlöser varandra. Är det inte vinterkräk helv... så är det den ändlösa febraurihostan som aldrig vill ge sig. En pappa i skolan kallade februari för "vabruari". Jag håller med. 

Jag är riktigt dålig på att vabba. Hela min kropp skriker att jag vill/borde/måste jobba. Jag vet att jag inte kan, försöker ändå hela tiden. Barnen blir vansinniga, jag blir ännu mer vansinnig. När ska jag lära mig?

Igår och idag har jag stålsatt mig. Jag har under ett par timmar försökt vara helt närvarande. Idag packade vi termos med varm choklad och gick ut och satte oss i solen och mös en stund. Stressen gick ner när jag lämnade hemmet (ringde dock några telefonsamtal under utflykten...).

Igår skulle vi spela kort. Insåg att jag inte kom ihåg ett enda kortspel. Hittade efter lite letande en räddande sajt, kortspel.se. Här finns massa bra kortspel med alla regler beskrivna på ett vettigt sätt. Vi slog till på klassikerna Finns i sjön och Hej knekt! Klart lyckat drag för en sex- och åttaåring. I morgon är det dags igen...