Syltekonor, galgbackar och skampålar

Går det att göra Stockholms historia spännande för barn? För att ta reda på det har Barnpatrullen klivit djupt ner i underjorden och besökt det nyrenoverade Medeltidsmuseet.

– Åh, wow, kolla hon försvinner och kommer tillbaks. Fett läskigt!

Det första som möter Barnpatrullen, efter att de har passerat den gamla avloppskanalen som leder in i museet, är montrar med modeller av Jöns skomakare och syltekonan Sketna Gertrud, specialist på inälvsmat. Med hjälp av så kallad Pepper’s ghost-teknik lyser montern upp och de realistiska figurerna blir synliga i 20 sekunder, för att sedan försvinna igen.

– Det känns nästan som ett spöke, säger nioårige Fredric som är här med jämngamla Wendela och Tuva, sex år.

Levande dockor

Alla vaxdockorna på museet är otroligt verklighetstrogna, från riddaren på sin häst till den sjuka kvinnan som trött och blodig lutar sig mot planket märkt av den hemska digerdöden, eller bråddöden, som den också kallas. Tuva ryggar förskräckt tillbaka och kurar in sig under mammas arm när hon tittar på sjuklingen.

– Hur fick man den sjukdomen? viskar hon försiktigt till mamma Christina som får förklara att Tuva inte behöver vara rädd för att smittas av digerdöden i dag.

– Vilken tur! Men hur vet man det säkert? funderar Tuva vidare, fortfarande inte helt övertygad.

Klockan ett börjar familjevisningen. Guiden Johan Risberg tar oss runt i museet och berättar inlevelsefullt om allt från riddare och skampålar till matvanor, och den ständigt närvarande skräcken för sjukdom och eldsvåda i det medeltida Stockholm. Barnpatrullen lyssnar intresserat.

Kryllar av skelett

Vi rundar museets hjärta, stadsmuren från 1530 som löper mitt i lokalen, och kommer till skampålen där människor blev fastspända och bespottade när de gjort något otillåtet. I Rådhuset kikar barnen ut genom fönstret och får syn på skeletten på kyrkogården utanför.

– Blä! Är de riktiga? undrar Fredric.

Svaret är ja. Här på Helgeandsholmens medeltida kyrkogård hittade arkeologerna och osteologerna inte mindre än sju ton benrester vid utgrävningarna på 80-talet.

Längst bort i museet ligger galgbacken där vinden viner och korparna kraxar. Det råder en kuslig stämning. Vår guide berättar att cirka tio förbrytare avrättades här varje år. Hu, vad läskigt, tycker Wendela och Tuva när de, gripna av stundens allvar, tittar med stora ögon upp mot galgens rep som vajar så ödsligt i vinden.

Då är det lugnare att kika på örtagården, bredvid kyrkan, och leta efter plantor med fina namn.

– Kolla där är en Lawendela, säger Wendela stolt medan lillasyster Tuva kontrar:

– Och där är en gräsTuva!

Anfanger och runor

Vi avrundar vårt besök med en stund i barnverkstan. I dag är det runristning på vaxtavlor och anfangmålning på schemat. Aktiviteterna varierar från vecka till vecka. Ibland bjuds det på pärlbroderi, en annan gång glasmålning eller kanske schablontryck.

Tuva och Wendela sätter sig ner för att färglägga stora bokstäver, anfanger, i vackra färger. Fredric ristar sitt namn på vaxplattan med ett medeltida ritverktyg – en stylo. Det gäller att hålla tungan rätt i mun för att få till runorna från den äldsta futharken.

– Jag fick verkligen kämpa för att få till ett D, och C fanns inte ens, säger Fredric när han stolt håller upp vaxplattan där han har ristat sitt namn.

Galgbackar, skampålar och digerdöden. Medeltiden var en fascinerande men också ganska otäck tid. Stockholms nya Medeltidsmuseum har definitivt lyckats fånga och förmedla det till både barn och vuxna på ett verklighetstroget, spännande och lite nervkittlande sätt. Eller som Tuva sammanfattande det:

– Det var lite läskigt, men hit vill jag gå igen!

Såhär tyckte Barnpatrullen:

Fredric, 9 år: Galgbacken där de dödade människor var spännande. Jag visste inte att de var så rädda för eld på medeltiden. Konstigt att de rev ner husen runtomkring om det började brinna… Verkstan var också rolig, men det var svårt att rista mitt namn för det fanns inget c på den tiden.

Tuva, snart 7 år: Fängelsehålan var kul att krypa in i. Där fanns det päls på väggarna. Det var lite läskigt med tanten som hade fått bråddöden, men som tur är finns den sjukdomen inte längre. Jag gillade figurerna som försvann och kom tillbaks också. Hit vill jag gå igen!

Wendela, 9 år: Det var ett bra museum. Guiden var bäst. Jag ställde många frågor till honom. Det var jättekonstigt att barnen drack öl på medeltiden. Det får man ju inte.

Visste du att…

… Medeltidsmuseet kom till i samband med att man skulle bygga ett parkeringshus åt riksdagsledamöterna. Vid utgrävningarna stötte man på så många medeltida fynd att man istället beslutade att bygga ett museum på Helgeandsholmen.

… på medeltiden fanns det många specifika kvinnoyrken. Några av dem var jordemor, syltekona, åderlåterska, doktvätterska, säckpiperska och ölbryggerska.

… en av de vanligaste middagsrätterna i Stockholm på medeltiden var torkad gädda. Den sköljdes ner med rikliga mängder öl, både av vuxna och barn.

…på medeltiden bodde det 7 000–8 000 människor med sina djur i Gamla stan. I dag bor där bara 2 800 människor.

Fakta museet:

Måndag stängt, tisdag–söndag 12–17.
Kvällsöppet på onsdagar till klockan 19.

Fri entré

Familjevisning: lördag och söndag kl 13 och 14. Barnverkstan är öppen lördag och söndag kl 12–15, kostnad 10–20 kronor beroende på material.

Text: Karin Cedronius

Foto: Ida Nyström