Saltkråkan

För treåriga Tilde som kan sin Skrållan, Tjorven och Farbror Melker blir utflykten till Norröra en härlig upplevelse. Mycket har ändrats men på många ställen känner hon igen miljön där Saltkråkan blev film för snart femtio år sedan. Det är bara hunden Båtsman och alla de andra rollfigurerna som saknas.

Efter att ha spanat in turlistan väljer familjen Siwertz att ta bilen till Furusund. Annars blir det många timmar på båt och framför allt tror föräldrarna att hemresan kan bli långtråkig för treåriga Tilde och lillebror Algot, 10 månader. Dessutom är pappa Christer så där lagom förtjust i att vara till havs under några längre stunder, så kompromissen känns alldeles utmärkt.

Nere vid ångbåtsbryggan väntar det gamla fartyget Blidösund. Familjen stiger ombord och ångar fram genom skärgården med destination Norröra. Treåriga Tilde är så spänd av förväntan att hon har svårt att sitta still ens när det serveras mackor ombord på båten.
– Vi kan väl gå ut och känna när det blåser i håret istället, föreslår hon och travar iväg upp på däck.
Gång på gång under turen vill hon ut och känna hur håret blåser i ögonen och få stänk av det salta vattnet i ansiktet.

Ombord på ångfartyget finns underhållaren och guiden Michael Blum som vet allt som är värt att veta om skärgården och barnboksförfattarens spännande liv. Han berättar bland annat om ett av husen längs vägen där Astrid hade en kompis som inspirerade henne till berättelsen om den livliga Madicken och att Saltkråkan skiljer sig från övriga sagor. Den skrevs nämligen som ett beställningsjobb från Sveriges Television för att visa upp den vackra skärgårdsmiljön för svenska folket. Tilde kan sin Astrid Lindgren och inte minst Saltkråkans alla karaktärer och platser, men även för den som är mindre bevandrad i författarinnans alla sagor är dagsutflykten till Norröra en skön sommaraktivitet.

Efter två timmar ombord på s/s Blidösund är det dags att kliva i land. Vid landgången ser det nästan ut som i teveserien. Cyklar och skottkärror står uppradade vid skylten som talar om vart besökarna har kommit och där det på film står Saltkråkan står det numera Norröra som är det egentliga namnet på ön.

Vandringen stannar till på många platser längs vägen. Guiden pekar och visar och Tilde tittar på det hon tycker verkar spännande.
– Det är kanske lite väl vuxet för en treåring, konstaterar mamma Julia och följer istället efter dottern på hennes nyfikna upptåg bland stenar och buskar.

Pappa Christer lyssnar och lär från guidens alla berättelser och tar sig en skön promenad bland husen på ön. Algot sitter nöjd i barnvagnen och det är lätt att ta sig fram längs grusstigarna. Miljön är så där idyllisk som man tänker sig ytterskärgården med vatten åt alla håll och de karga klipporna som blandas med härlig grönska.

Till slut kommer de fram till Snickargården där familjen Melkersson tillbringade sina somrar. Där känner Tilde utan tvekan igen sig.
– Här brukade Skrållan sitta, skrattar hon och tar plats på trappan till den välkända byggnaden.

Nu väntar egentid för besökarna och medan några går till fiket på ön dukar familjen Siwertz upp en massa godsaker ur sin medhavda matsäck. Tilde är snabbt på benen igen och föräldrarna njuter av att se hennes spring i bena på bilfria vägar. Även om det arrangerade programmet inte var riktigt så barnvänligt som de hade förväntat sig så verkar de nöjda med sin utflykt. Innan hemresan passar de på att känna på vattnet och andas in lite extra av skärgårdsluften.

På båten vankas det sångstund och på repertoaren står Pippi Långstrump, Du käre lille snickarbo och visan om Madicken. Tilde slår sig ner i närheten av musikerna och sjunger glatt med i musikkavalkaden av visor hon känner så väl. Sen vill hon ut och känna vinden på främre däck igen.

– Det var ju en väldigt smidig båtresa, konstaterar Christer och är nöjd med beslutet att parkera bilen i Furusund.
Annars hade de haft ytterligare drygt fyra timmar på båt framför sig och risk för gnäll från övertrötta barn. Istället packar de in nöjda och glada ungar i baksätet och gör sig startklara.
– Tror du att Skrållan bodde där på riktigt? Det tror jag i alla fall, säger Tilde finurligt innan bildörren stängs och familjen vänder hemåt.

Text och foto: Lisa Carpevi