Vandring i vikingars spår

Tusen år tillbaka i tiden på mindre än en timme. Kan en guidad tur i vikingars spår fånga intresset hos 2000-talets barn? Barnpatrullen har provat Siggesta gårds nya Vikingavandring.

Ibland vill man kombinera utevistelsen med det där lilla extra. Systrarna Ebba, 8 år, Lova, 7 år och Vera, 5,5 år har dragit på sig gummistövlarna och gjort sig redo för en lärorik skogspromenad i vikingaland. Med arkeologen och guiden Mikaela som ciceron ska de under en timme lära sig mer om de förfäder som levde här, i det vackra landskapet på Värmdö, för över tusen år sedan.

Vi samlas vid den kokande kitteln bredvid äventyrsgolfen på Siggesta gård. Det känns spännande och lite ovisst vad som ska hända när Mikaela uppenbarar sig utklädd till vikingakvinna i en roströd linnesärk med en mörkblå hängselkjol av ylle, som fästs upp av ovala spännen i silver. På bröstet hänger en rad vackra glaspärlor i olika blå nyanser och över axlarna bär hon en cape i svart ylle.
– Välkomna till en vandring hos Siggestas Vikingar. Visste ni att kullarna ni ser runt omkring oss är gamla vikingagravar? hälsar Mikaela medan hon ledsagar gruppen till vandringens start vid Blåsippestigens början.

Åkte på vattnet
Runt Siggesta gård finns det tio gravfält med inte mindre än 175 gravar från 800–1000-talet. Vi ska titta på några av dem och få veta mer om vilka hemligheter som döljs där inne. Vid det första stoppet, i skogsbrynet, berättar Mikaela att vi faktiskt står i det som en gång var strandkanten. Då, för 1200 år sedan, gick strandlinjen mycket högre upp.

– Vattnet var viktigt för vikingarna. I skogen fanns det inga vägar och där var man rädd för att bli överfallen av rövare eller troll, så vattnet var mycket bättre att åka på, tyckte vikingarna. De åkte båt på sommaren och släde eller skridskor på vintern, säger Mikaela och visar upp en bild av en gammal vikingaskridsko gjord av benbitar som snörades på foten.

Vandringen går vidare över stock och sten i skogen. Stigen är ganska lerig. Tur att stövlarna är på! Vid ett av stoppen gräver Mikaela fram en urna ur mossan vid en trädstam. Barnens ögon vidgar sig och halsarna sträcks för att se vad som finns i krukan. En benbit, ett mynt, en brosch och ett armband av glaspärlor. Flickorna tycker det är spännande att titta och känna på föremålen.
– Så här begravde vikingarna sina döda. De brände kropparna tillsammans med föremål som den döde kunde behöva i nästa värld och la askan i en urna, berättar Mikaela.

Örslev och tungskrapa
Under vår vandring får vi också lära oss att vikingarna minsann inte var så lortiga som vi kanske fått för oss via nidbilder som Hagbard Handfaste och hans kompisar. Tvärtom. De var väldigt renliga och inte så lite fåfänga. Att lördagen har fått sitt namn av lögardagen – den dag då man tvättar, eller lögar, sig – kanske en del redan vet. Men att vikingarna använde både tops och tungskrapa är nog en nyhet för många.

– Vikingarna petade öronen med ett litet redskap som kallas örslev, som ser ut som en grötslev i miniatyr, berättar Mikaela. Och de var noga med att få tungan ren med en tungskrapa av metall.  

Så fortsätter den kilometerlånga vandringen längs stigen, med ett antal stopp där Mikaela visar oss bilder, berättar om vikingarnas levnadsvanor, hur man bodde, åt och klädde sig och hur man begravde sina döda. Ibland blir språket lite svårt och de yngre barnen tappar fokus, men åttaåriga Ebba följer hela tiden intresserat med i berättelsen och flikar in små reflektioner då och då.

Skalbaggefynd
Lillasyster Vera slår följe med en annan av gruppens yngre deltagare, en flicka i femårsåldern. De roar sig med att plocka fina buketter av blommorna som växer längs stigen. Hur mycket av berättelsen om vikingarna som går in hos dem är svårt att säga. Kanske bör man vara i skolåldern för att helt ta till sig den ibland lite komplicerade berättelsen om vikingarnas liv. Men vad gör väl det när man kan plocka blommor och jaga skalbaggar i det vackra skogslandskapet?

– Det roligaste var att jag fångade en skalbagge. Han ska heta Skalis, säger Vera glädjestrålande och visar upp den kolsvarta lilla baggen i sina händer.

Det sammanfattar ganska väl den här Vikingavandringen. För somliga är den ett härligt skogsäventyr där man får springa upp och ner för kulliga stigar, plocka blommor och upptäcka småkryp. För andra är den en lärorik timme som öppnar ögonen för hur våra förfäder levde för länge, länge sedan. Oavsett vilket så är det ett härligt sätt att tillbringa en lördag eftermiddag ute i naturen på.


Ebba, 8 år:
– Det var spännande och kul. Roligt att lära sig nya saker. Jag visste till exempel inte att de åkte skridskor på Vikingatiden! Jag tycker att guiden berättade på ett bra sätt så att man förstod.
Lova, 7 år:
– Det var kul. Tjejen som pratade hade väldigt fina smycken. Det var lagom långt att gå och lyssna. Jag visste inte att de begravde människor i kullar på den tiden.
Vera, 5½ år:
– Det var kul att höra om vikingar. Jag har en kompis på min förskola som heter Vidar, han brukar alltid rita vikingar, men det brukar inte jag. Det bästa var att jag hittade en skalbagge på vägen.

Fakta
Klä dig efter väder. Tänk på att delar av stigen kan vara ganska lerig och blöt så stövlar på fötterna är ett bra tips. Tänk också på att du inte kan ta dig runt stigen med barnvagn.
När? Varje lördag, kl. 13.00 hela sommaren.
Var? Siggesta gård, Värmdö. Samling vid Äventyrsgolfen.
Kostnad? 50 kronor för vuxna, 30 kronor för barn yngre än tolv år. Biljetterna köps i Orangeriet eller i Aktivitetshuset.
Hur långt? En knapp kilometer i skogsterräng.

Text: Karin Cedronius
Foto: Robert Gyulavari