Nu är det verkligen brått!

Hur sjutton ska vi hinna få i oss någon mat mellan dansen och stallet? Var är ridhjälmen? Och varför ska det behöva ta sådan tid att få av sig ett par trikåer?
”Men snälla, kan du inte skynda dig? Vi har ju bråttom!”
Jag slungar ut orden i tomma intet. Det är så det känns när man försöker få barn att skynda på. ”Bråttom” och ”stressa” ingår inte i deras vokabulär . Och lika avundsjuk som jag kan vara på detta, lika frustrerat irriterad kan jag bli.
Jag tittar på klockan igen. Nu är det verkligen brått! Jesus!
”Men kom igen nu då! Slit av dig danskläderna och få på dig brallorna! Adam! Du får inte klättra där!” Min ansiktsfärg skiftar i ilsket rött och jag känner svettpärlorna bryta fram i hårfästet och under armarna. Jag får syn på mig själv i en av alla dansskolans alla speglar. Herregud, är det där jag? Jag ser helt vild ut!

Nej, nu har det hänt. Här står jag och driver på för att vi ska hinna mellan barnens roliga aktiviteter. Min dotter sitter still på bänken i omklädningsrummet. Hon blänger på mig under lugg, och så säger hon: ”Du är inte kul när du är så där, mamma! Jag är faktiskt kissnödig.” Jaha, fattas bara det”, tänker jag.

När mina barn var yngre (läs riktigt små) iakttog jag förundrat hur andra föräldrar flängde som tättingar mellan barnens aktiviteter. Jag lovade mig själv att aldrig ge mig in i den stressen. Mina barn skulle få välja en, högst två, aktiviteter i veckan. Fin tanke.

Det började med att min dotter ville rida. Och eftersom jag själv rider, tyckte jag förstås att det var en jätterolig idé. Vips, så var hon anmäld och igång. Sen ville hon dansa. Så klart hon skulle dansa! Sen drog de igång ett innebandylag i skolans gympasal. Vi bor granne med skolan och lagsport är ju så nyttigt och kul! Hon ville jättegärna spela. Pappa Peter blev tränare, jag köpte klubba. Oj! Nu var det plötsligt tre aktiviteter. Sen ska hon väl spela något instrument, lära sig simma, sjunga i kör kanske?
Det är alldeles uppenbart att jag misslyckats totalt med mina goda föresatser. Och än så länge är det bara ett av mina barn som har aktiviteter. Lillebror vill inget göra.

Du har säkert redan listat ut att jag absolut inte har några kloka råd att komma med. Det enda jag möjligtvis kan bidra med är ett par tips för dig som också fastnat i träsket.
•    Ha alltid bananer och kex i väskan.
•    Ha alltid bilen fulltankad, cykeln pumpad eller sl-kortet laddat.
•    Var ute i extremt god tid. Barn kan inte skynda sig.
•    Det är okej att missa en aktivitet då och då.
•    Låt barnen testa olika saker. Det behöver inte vara så allvarligt.

Slutligen… när du håller på att bryta ihop:
•    Ta en ledig dag helt för dig själv. Lägg dig i soffan med en stoooor påse godis på magen. Stäng av telefonen. Låt barnen gå hem med en kompis och njut av lugnet. Du är värd det!

Mia Bryngelson