Kul läsning från Barn i stan
Reportage
Publicerat 06 Februari 2020 11:07

Sanning och myt på Vikingamuseet

De har fascinerat oss i århundraden och berättelserna om dem är ofta våldsamma. Men alla vikingahistorier stämmer faktiskt inte. Barnpatrullen har besökt Vikingamuseet för att ta reda på sanningen om våra forntida förfäder.

text: Karin Cedronius foto: Kristina Sahlén


Redan i trappan upp till utställningen får vi oss ett stycke historia till livs. Steg för steg går det att läsa när olika historiska händelser har ägt rum, från nutid till dåtid. Månlandningen, häxprocesserna, franska revolutionen och Stockholms grundande – ända bak till det magiska årtalet 793 när vikingar angrep klostret på Lindisfarne och då vikingatiden anses starta. 
 
Väl uppe i utställningen möts barnpatrullen av ett drakskepp med färgglada vapensköldar och ett stort drakhuvud i fören. Här ska patrullen strax gå ombord, men först väntar en guidad tur. Vår ciceron för dagen, Eric Östergren, möter oss iförd full vikingamundering med en elva kilo tung ringbrynja över den grågröna särken i linne och grå benlindor runt benen. Över axlarna bär han en röd mantel och det yviga skägget blir pricken över i på vikingalooken.  

 – Om ni tycker att min brynja verkar tung ska ni känna på den här, säger Eric och pekar på en 35 kilos ringbrynja som hänger på väggen intill en silverblänkande vikingahjälm.  

Barnpatrullen, som idag består av de tre 12-åringarna Filippa, Ester och Ossian, känner imponerade på den tunga brynjan. De flesta föremålen på museet är replikor av äkta föremål och mycket av det som visas här får man röra, prova och känna på. Det är ett taktilt och tillåtande museum, även för de yngre barnen. Till exempel kan man prova att sitta på Odens tron, testa en vikingahjälm eller varför inte spela ett parti av det vikingatida brädspelet Hnefatafel? Men det finns även ett 30-tal äkta vikingaföremål som är inlånade från bland annat Historiska museet. 


Eric börjar guidningen vid ett stort, lysande jordklot som visar hur vikingarna färdades långt bort till Sydeuropa och Mellanöstern, men är samtidigt tydlig med att berätta för barnen att den stereotypa, våldsamma vikingen vi ofta ser i filmer och läser om i böcker, bara är halva sanningen. 

– De flesta vikingar var fredliga och arbetade som bönder på gårdar här hemma i Sverige. Och av dem som reste runt i världen var många fredliga handelsmän snarare än hemska rövare. 

Med stor inlevelse och mycket humor tar Eric med oss i utställningen och visar allt från hur en vikingamåltid kunde se ut till hur de bodde och levde då och – något som fångar patrullens intresse rejält – hur man spann tråd av ull. Barnpatrullen får själva testa att spinna. 

– Det var ju superkul, kolla vilken tråd det blev, säger Ossian medan han med koncentrerad min håller i sländan som fångar upp ulltråden.  
I en annan del av museet får Filippa, Ossian och Ester träffa Leifur – en verklighetstrogen modell av en vikingaman, som byggts upp från ett riktigt skelett som hittats i Sigtuna. Eric berättar att den blå färgen i Leifurs ögon, hans hårfärg och utseende, har tagits fram med hjälp av samma DNA-teknik som polisen använder. 


– Fy, han ser lite läskig ut när han stirrar sådär, säger Ester med en rysning. 

Sen är det dags att kliva ombord på drakskeppet. Båten gungar lätt och i bakgrunden hörs åskmuller. Här får vi veta en hel del spännande saker om både vikingamode och hygien. Den som trodde att vikingarna var riktiga lortgrisar får faktiskt tänka om.  

– Engelsmännen tyckte till och med att vikingarna var extremt renliga. De tvättade sig ju en gång i veckan, till skillnad från dem själva som bara badade en gång om året! Och vikingarna var jättenoga med sina frisyrer, säger Eric medan han visar upp en kam i ben samtidigt som han berättar att just kammar var riktiga skrytföremål och att var och en hade sin alldeles egen kam. 

– Lite som våra mobiltelefoner idag kan man säga! 

Innan det är dags för tågfärden och ”Ragnfrids saga” får barnpatrullen testa vikingagodis i form av torkade fiskchips och tranbär. Det är en något skeptisk patrull som försiktigt knaprar på den torra fisken. 

– Det smakar som något en katt skulle kunna äta, konstaterar Filippa med rynkad näsa, men Ossian är desto mer positiv. 

– Det är inte så illa, det smakar typ … fisk! 


Sedan är det dags för Ragnfrids saga, en vikingafärd, där vi får följa vikingakvinnan Ragnfrid och hennes man Harald som tvingas ge sig av på en lång resa. Under den elva minuter långa tågfärden får vi bevittna både trälhandel i öst och plundring i väst. Miljöerna är detaljrika och spännande. Våra 12-åringar lyssnar med stora öron, men man förstår att åldersgränsen är satt till sju år för stundom blir det lite småläskigt. När vi kommer ut ur den mörka tunneln är Filippa entusiastisk. 

– Det var superbra, jag ville aldrig att det skulle ta slut! 

Vårt besök avslutas i museets fina restaurang ”Glöd”, där Ester och Filippa smörjer kråset med dinkelpannkakor toppade med sylt, grädde och nutella medan Ossian väljer en stadig portion med köttbullar, potatismos och lingonsylt, en rätt som får högsta betyg av honom. 

– Det här potatismoset smakar verkligen som det ska, inte som skolans klister! 

Mätta, belåtna och proppfulla av vikingaintryck beger sig patrullen ut i vintermörkret, lite klokare och med lite bättre koll på våra skäggprydda förfäder.


Ester, 12 år: ”Eric var en jättebra guide och berättade på ett kul och spännande sätt. Han påminde om en bra lärare. Men den där gubben som de byggt upp från ett skelett var läskig!” 

Ossian, 12 år:  ”Tåget var kul att åka. Det gick så långsamt att man kunde hänga med bra i storyn. Eric var också grymt bra på att förklara när han berättade om vikingarna. Sen gillade jag att spinna garn, det var kul!” 

Filippa, 12 år: ”Jag älskade tågfärden och ville aldrig att den skulle ta slut! Berättarrösten var så skön. Det var kul också att man fick testa att sitta i båten och på tronen och att man fick prova hjälmarna.” 

Läs mer om The Viking Museum här!


Till toppen