Barn i stans bloggiga blogg
Intervjuer
Publicerat 08 April 2019 13:33

För att jag säger det på Unga Klara handlar om barnens rätt till makt

Är det självklart att vuxna ska bestämma? Vad har vi för syn på barn i vårt samhället? Det är frågor som Unga Klaras nya föreställning För att jag säger det tar sig an. Vad händer om barnen gör revolution? Tänk om det skulle vara så att trots är civil olydnad och vägran är en protest mot vuxnas maktutövning. Kan det vara så att bus är en samhällsomstörtande verksamhet? Barn i stan tog ett snack med föreställningens regissör Farnaz Arbabi. 

text: Anna Lekberg foto: Anna Drvnik

Berätta om er nya föreställning För att jag säger det. Vad handlar den om?

– Den handlar om maktrelationen mellan barn och vuxna, om medbestämmande och leken som radikal kraft. Som alltid hos oss på Unga Klara så är barnets upplevelse av livets alla situationer i centrum. Redan från och med de första repetitionerna så har förskolegrupper varit med som referenspublik, och nu har vi en föreställning som bekräftar, uppmuntrar och speglar rörelse, reaktion, känslor och lekfullhet hos publiken. 

Vilka tankar tror ni att den här föreställningen väcker hos de barn som har sett den?

– Barn är individer, precis som vuxna, så det är svårt att säga generellt. De publikreaktioner vi fått har varierat från direkt deltagande då de går upp på scen, dansar och leker med oss. Vi har också fått mycket skratt och kommentarer från publiken under föreställningen, till exempel ”Vad gör ni alla barnen!” eller att publiken delger oss sina olika tolkningar av vad de ser på scenen.

Hur kommer det att se ut på scenen?

– Nio skådespelare, majestätiskt färgglatt rum med mjuka sittplatser för de som vill och mycket rörelse på scen.

Vad har varit roligast i arbetet med föreställningen?

– Arbetet har verkligen varit kollektivt, alla har bidragit med själ och hjärta. Vi har delat med oss av våra egna barndomar och vi har mött och lekt med så många barn under repetitionsarbetet på väg mot den färdiga föreställningen. 

Vad har varit svårast?

– Vi är vuxna som skapar en föreställning om vuxenmakt utifrån barnperspektivet vuxna och därigenom kritiserar vi oss själva. Att våga släppa kontrollen har nog varit en av de svårare sakerna. Att låta barnen styra leken helt och släppa de egna kraven på prestation.

Läs mer om För att jag säger det här!


Till toppen