För att jag säger det – en föreställning om att bestämma
Hur är det egentligen att vara liten och helt i händerna på de vuxna som bestämmer? Det utforskar skådespelarna i Unga Klaras föreställning ”För att jag säger det”. Här får den unga publiken njuta av mycket rörelse, dans och karamelliga färger, men desto mindre dialog.
Hej Farnaz Arbabi! Du är regissör till För att jag säger det. Vad handlar den om?
– Det är en väldigt fysisk föreställning med mycket dans och rörelse. Den handlar om vuxnas makt och barns medbestämmande och relationen mellan dem. Om hur det är att vara liten och behöva lita fullständigt på de vuxna som tar hand om en och bestämmer över en, även när man själv vill vara med och bestämma. Den vänder sig främst till förskolebarn från tre år men även både yngre och äldre barn och deras vuxna kan absolut ha glädje av den.
Ensemblen arbetar väldigt fysiskt och flerspråkigt med inspiration av dans, konst och performance. Berätta!
– För att jag säger det innehåller ganska lite text men desto mer dans och rörelse och även lite interaktion med publiken. Totalt är det bara ungefär tre fyra repliker. Men de är däremot på flera olika språk och även på teckenspråk, så att fler ska kunna ta del av dem. Pjäsen är en halvtimme lång och mot slutet är det en del interaktion mellan skådespelarna och publiken, för de barn som vill vara med på det. Men jag avslöjar inte vad som händer, utan det blir en överraskning!
Kan den vara läskig för en treåring?
– Nej, inte alls. Man kan lugnt gå och se denna föreställning utan att oroa sig för att bli rädd. Det är bara en härlig, fantasieggande stund att ta in med alla sinnen.
För att jag säger det innehåller ganska lite text men desto mer dans och rörelse och även lite interaktion med publiken
Hur är det att spela för 3–4-åringar? Är det en svårcharmad publik?
– Nej, det tycker jag inte – tvärtom. De är en otroligt rolig målgrupp som är väldigt öppen med sina reaktioner och tolkningar. De ställer frågor och kommenterar rakt ut vad de ser och tänker. Det finns ett ställe i föreställningen där skådespelarna rör sig i en formation och där brukar det alltid komma spontana förslag från publiken på vad de gestaltar: det kan vara allt från popcorn till maskar eller en sovstund på förskolan!
Vad hoppas du att publiken får med sig när de sett föreställningen?
– Jag tycker att det är jätteviktigt att barn får konst och kultur som faktiskt ”bara” är en konstupplevelse och som inte alltid syftar till att lära dem något. Den här föreställningen har absolut en tematik – om medbestämmande – men är främst en konstupplevelse där barnen får utmana sin fantasi.
- Text Karin Cedronius
- Foto Anna Drvnik
