Kafka, Flickan och Dockan som längtade bort

Kafka, Flickan och Dockan som längtade bort är en poetisk föreställning om ett möte, inspirerad av en verklig händelse i författaren Franz Kafkas liv. Med dockspel, musik och skuggspel följer vi med på den resa som bara en docka kan ta oss med på.

Berlin 1923: Franz Kafka promenerar i en park. Han hostar illa och är väldigt sjuk. På en parkbänk möter han en flicka. Hon är förtvivlad. Hennes älskade docka är spårlöst försvunnen. Kafka stannar, lyssnar och berättar att han just fått ett brev från en docka på vift. För att trösta flickan börjar han att skriva dagliga brev från dockan. Varje dag möts Flickan och Kafka i parken. I breven berättar Dockan om sin längtan och om sina upplevelser från när och fjärran. Genom breven öppnar Kafka en väg mellan fantasi och verklighet där sorgen lättar och byts till nyfikenhet. Flickan förändras – från ilska och besvikelse över att ha blivit övergiven av sin docka – till att finna tröst och nyfikenhet inför Dockans egna äventyr. En dag kommer Dockan tillbaka men är förändrad…
Dockans berättelser förvandlar Flickans förlust till förståelse – och kanske även försoning. Fantasin får vingar som ger både Flickan och Kafka tröst.

En berättelse om att längta, om förlust och om glädjen i att kunna trösta. Om att resa i fantasin och om kärlekens outgrundliga vägar.