En bok för barn om ADHD
En bok som förklarar ADHD för barn? Ja, nu finns det en! I Boken om ADHD svarar beteendevetaren Johanna Goa på barnens egna frågor om känslor, skola och vardag. Vad borde alla barn med diagnosen veta och vilka myter finns det om diagnosen egentligen?
Hej Johanna, din bok om ADHD är skriven för barn (och deras familjer), istället för att handla om barn med ADHD-diagnos. Varför valde du det perspektivet?
Jag ville skriva en bok som barnen själva kan känna igen sig i och ta till sig, inte en bok där de känner sig beskrivna utifrån. Många böcker om ADHD riktar sig främst till vuxna och handlar om barn, men jag saknade en bok som faktiskt vänder sig direkt till barnet och säger: “det du känner är inte konstigt, och du är inte ensam.”
För mig var det viktigt att perspektivet känns nära och respektfullt. Att barnet inte blir analyserat, utan förstått. Samtidigt ville jag att vuxna som läser ska få en inblick i barnets upplevelse, så att det kan bli lättare att mötas.
I grunden handlar det om att ge barn språk för sina egna upplevelser och en känsla av att det inte är något fel på dem, de fungerar bara lite annorlunda. Jag tror att många barn har en ganska snäv bild av vad ADHD innebär, och i den här boken vill jag bidra med mer nyans och förståelse för att det kan se olika ut hos olika barn.
Vad har du fått för reaktioner på boken?
Jag har hittills bara fått fina reaktioner. Många föräldrar delar med sig av både sina barns och sina egna upplevelser.
En förälder berättade att de blev sena till skolan eftersom hennes dotter ville läsa klart boken direkt på morgonen när den kom. En annan skrev att boken först slängdes i väggen av hennes son, som inte ville prata om sin ADHD, men senare samma kväll bad han om att få höra ett kapitel, och sedan ville han inte sluta.
Många berättar också att barnen känner igen sig och säger: “exakt så är det för mig.”
Vad önskar du att alla barn med ADHD-diagnos ska veta?
Jag önskar att alla barn med ADHD ska veta att det inte är något fel på dem. Att de är stjärnor i ett samhälle som ibland är ganska fyrkantigt och inte alltid är format för stjärnor. Men det betyder inte att det är fel att vara en stjärna, snarare att omgivningen ibland behöver formas om.
Jag önskar också att de ska förstå att det finns styrkor i deras sätt att vara, som kreativitet, energi, driv och förmågan att tänka annorlunda. Samtidigt kan vissa saker vara svårare, och då är det inte ett misslyckande, utan något man kan få hjälp med. Med rätt stöd får de där styrkorna mer utrymme.
Framför allt hoppas jag att de ska känna att de inte är ensamma. Att det finns fler som känner och tänker som de, och att det går att hitta sätt som gör vardagen både tryggare och roligare.
Finns det något särskilt tips till vuxna som många har tyckt är fiffigt?
Ett tips är att försöka snälltolka barn med ADHD. De vill göra rätt, men ibland blir det fel och då behöver vi vuxna stötta. Om vi istället går in med inställningen att barnet trotsar eller vill bråka, får vårt bemötande ofta motsatt effekt och leder till fler konflikter.
Barn med ADHD är ofta extra känsliga för kritik, samtidigt som de ofta får mer kritik än sina jämnåriga. Därför kan vi behöva väga våra korrigeringar och försöka lägga mer fokus på att uppmärksamma det som fungerar. För mycket kritik riskerar att påverka självkänslan negativt och i längden även beteendet.
Ett annat konkret tips är att skala av information och instruktioner. Ta bort det som är överflödigt och gör det tydligt vad som faktiskt är viktigt. Många barn med ADHD tar lättare till sig visuella instruktioner och när saker delas upp i mindre steg.
